A sample text widget

Etiam pulvinar consectetur dolor sed malesuada. Ut convallis euismod dolor nec pretium. Nunc ut tristique massa.

Nam sodales mi vitae dolor ullamcorper et vulputate enim accumsan. Morbi orci magna, tincidunt vitae molestie nec, molestie at mi. Nulla nulla lorem, suscipit in posuere in, interdum non magna.

Mysbelysning eller glömt elräkning?

Antingen har Skpnetrafiken glömt elräkningen, eller glömt byta lampor, eller så tycker de om myslys!  

Service och underhåll, någon?

Sitter fast någonstans mellan Helsingborg och Landskrona. Tåget har tekniska problem med systemet som övervakar tågets hastighet och föraren springer fram och tillbaka och försöker laga det. Jag kanske ska låna honom lite epoxylim från mitt Mannes Urban Survival Pack?

Uppdatering: det är ATC-systemet som är sönder så nu har föraren stängt av det. Utan det får vi köra i max 80 km/h ner till Malmö.

Uppdatering 18:00: Tåget blev inställt i Landskrona och alla fick byta till Pågatåg. Nu kör vi i alla fall lite snabbare!

Uppdatering 18:45: tåget närmar sig Malmö C och vi informeras om att det blir slutstation. Måste byta igen för att komma till Triangeln. Skulle varit framme 18:05. På Malmö C kommer ny information. Nerriven kontaktledning i Hässleholm så trafiken står still. Nästa tåg till triangeln är inställt, tåget efter försenat till 19:10.

Bestämmer mig för att ta bussen. Den är också sen.

Kort tåg? Du får ändå inte sitta i första klass!

Skånetrafiken gör det igen, kör ett kort tåg på bästa pendlartid. Eftersom jag inte vill stå upp hela vägen Malmö – Helsingborg, sätter jag mig i ”första klass” då jag anser att jag har rätt till en sittplats om jag betalar 1 195 kr/månad.
Tågvärden är helt förstående men skriver ändå faktura på tillägget för ”första klass” – 30 kr – vilket jag såklart kommer att betala.
Undrar vad det kostar Skånetrafiken att administrera en massa småfakturor? Tågvärdarna kan inte ta kontanter (förståeligt), men inte längre ta kort heller (det har gått innan).
Nästa: argt brev till Skånetrafiken!

Kissnödig?

Ett tåg. Två toaletter. Den ena översvämmad, den andra spärrad. Tack, Skånetrafiken!

Skånetragiken…

…eller möjligen Skämttrafiken. Något av det borde Skånetrafiken byta namn till för att undvika den vilseledande marknadsföring det innebär att ha ett namn som antyder att man på något vis levererar (verklig, ej fiktiv) trafik i Skåne…

Det här blir en gnällpost, men jag måste på något sätt få det ur systemet, so bear with me…

Vi skulle äta middag med Annas föräldrar i Simrishamn i går kväll, med anledning av att Annas mor fyllde år. Avståndet dit är ca. knappa 10 mil (kanske snarare 9). En ”normal” resa (vad nu det är, jag börjar hursomhelst tvivla på att det existerar i sinnevärlden) med kollektivtrafiken dit tar 2 timmar. Det kan ju tyckas långt för den sträckan, men har sina förklaringar i linjesträckningar. Och, fine. Det kan godtas.

En verklig resa ligger däremot alltför ofta närmare det vi upplevde igår.

Efter en sådär en halvtimmes färd, som gick på ett ungefär enligt planerna, så tog det plötsligt tvärstopp några hundra meter (på sin höjd) från Malmö C. Tydligen var ledningarna strömlösa, och såvitt ombordpersonalen fick besked om så gällde det hela Malmö C (fast efter en stund såg vi tåg passera på andra spår, och då började vi tvivla på det en del…).

En och en halv timme var vi fast där. Det pratades om evakuering (alltså att ombordpersonalen skulle få klartecken att släppa av passagerarna så att de kunde gå den sista biten till Malmö), men tydligen gick det inte att få tag i ansvariga för det (”Ingen jävel svarar!”, för att beskriva situationen med ett direktcitat av tågvärden…).

Till slut kom i alla fall strömmen tillbaka, och tåget kunde rulla den sista biten till en kaotisk Malmö Centralstation. Endast två spår hade ström. Men även där gick trafiken segt och förvirrat, på grund av att tågförarna inte kunde få besked om var de skulle köra de tåg de hade ansvar för…

De första tågen som gick iväg gick till Hyllie (en station i Malmö, som det är fullt möjligt att ta stadsbuss till från Centralstationen, så givetvis kändes det som den viktigaste destinationen att prioritera…).

När vi sprungit fram och tillbaka där i nånstans mellan 30 och 45 minuter (sprang fram och tillbaka gjorde vi för att de skyltar som hade någon text alls ändrades stup i kvarten, bara för underhållningens skull gissar jag…), så kom vi i alla fall på ett tåg som hade slutstation Simrishamn. Precis så stod det på den där rullande ljusskylten i tåget: ”Slutstation Simrishamn”. Ända till Ystad stod det så…

Men i Ystad skulle tåget plötsligt vända och gå tillbaka mot Malmö/Lund, och alla passagerare hastigt och lustigt dirigerades av och instruerades att vänta på nästa Simrishamnståg (som var försenat så klart…).

Av tåg. Springa. Vänta. På tåg.

För tredje gången den dagen gick vi på ett tåg som utgav sig för att vara på väg mot Simrishamn.

Alla de 16 kilometrarna till Tomelilla var det i alla fall den verklighetsbeskrivning som erbjöds, men framme i Tomelilla skulle plötsligt inte heller det tåget gå vidare. Passagerarna skulle av, och instruerades att gå ombord på en utpekad ersättningsbuss som (faktiskt!) stod inne vid stationen.

Så skedde också.

Och ganska precis när alla baxat in sig och sina väskor, och satt sig ned, kanske pustat ut en aning och så smått börjat ana ljuset i tunneln (ett helt metaforiskt ljus, då, för vid det här laget var det beckmörkt ute), så kom någon Skånetrafikenmänniska (tror det var en busschaufför) ombord och frågade om det var någon på bussen som skulle till Simrishamn. Många jakande svar och uppräckta händer (skulle gissa att det var dit de flesta skulle).

”Då får jag be er gå av bussen, och ta nästa” sa han då. Jag vet, vi trodde det knappt heller. Men så var det. Packa ihop igen. Gå av. Igen. På nytt fordon. Igen.

Vi konstaterade att han måste ha varit en väldigt modig människa, alternativt haft någon slags dödsdrift, som vågade ställa sig framför den hårt prövade gruppen människor och säga så… Men reaktionen blev hyfsat lugn, präglades faktiskt mer av uppgivenhet och resignation än av ilska. Trötta skratt åt absurditeten i det hela hördes här och var. De flesta av oss hade nog gjort slut på både energi och svordomar vid det laget…

Jodå. Vi kom faktiskt till Simrishamn till slut. Trötta, hungriga och väldigt, väldigt sena. Vi hade då förflyttat oss en sträcka på 9 mil, till en tidsåtgång på 5 timmar… Det innebär 18 kilometer i timmen. En moppe, inte ens en EU-moppe utan en hederlig gammal, otrimmad, Puch Dakota, hade tagit oss till vår slutdestination väsentligt snabbare…

Jag har alltid haft ett gott öga till de gamla 70-talsmopederna. Ska nog börja titta efter annonser på såna… Jag menar, nu handlar det ju inte bara om nostalgivärdet utan också om snabbare och smidigare resande…

Här
och här kan du läsa mer om tågkaoset igår.

Det första tåget vi försökte ta oss till Simrishamn med hette förresten Tiffany Persson (de skånska Pågatågen är alla döpta efter kända skåningar, fiktiva eller verkliga). Hon från Hipp, Hipp ni vet. Kanske borde vi ha anat oråd… Här nedan kan ni i alla fall se Tiffany åka med Skånetrafiken.

Ovanstående inlägg är det första i sektionen gästblogg och kommer från Reb.

Snälla Skånetrafiken, köp nya tåg!

Fredag 5/8. Jag reser Helsingborg-Kalmar vilket innebär byte i Hässleholm. Bytestiden är endast 10 min och redan när jag köper biljetten uttrycker jag min oro för förseningar.
”Det har varit stabilt länge nu”, säger tjejen i kassan.
Elen på tåget går tre gånger. Tåget saktar in, startar om och kör.
Vi kommer fram till Hässleholm 20:43 istället för 20:30.
Tåget vidare är missat med sketna tre minuter. En timme till nästa.
Den timmen tänker jag ägna åt att hata Skånetrafiken som envisas med att köra 100 år gamla tåg.
Men, ”det har ju varit stabilt ett tag…”

Det är lite selektivt…

Jag behöver ibland ta bussen till jobbet. Ja, det är sant, fast det är ca 25-30 minuters promenad eller 12-15 minuter med cykel, tar jag av olika anledningar bussen från Furutorpsplatsen till Konserthuset. Det finns då tre bussar att välja bland; linje 5, 7 och 8.
Oftast går jag bara ner till busshållplatsen för att ta första bästa buss. Men ibland kollar jag på Skånetrafikens app i iPhone, för att se när en lämplig buss kommer. Något jag då har märkt är at appen aldrig föreslår buss nr. 5. Det är lite selektivt, att bara utesluta en buss sådär. Vad har den gjort för ont??

Fram tills denna helg åkte jag från Gröndal i Malmö till Helsingborg via Triangeln. Då ska man enligt Skånetrafikens app ta 6:ans buss Gröndal kl. 07:12 till Triangeln, sedan gå därifrån till tågstationen på Triangeln. En sträcka på ca 350 meter och med 8 minuter att gå – vilket tar ganska exakt 6 minuter eftersom det är en jättelik byggplats i vägen. Plus att man får magsår varje gång 6:an är lite försenad.
Vad appen inte föreslår, är att man ska hoppa av från 6:an på Smedjegatan, alltså före Triangeln och då bara ha 180 meter raksträcka att gå till Triangelns andra station och hela 12 minuters tidsmarginal.
Reseplaneraren på hemsidan däremot, den föreslår faktiskt att man ska hoppa av på Smedjegatan. Men att man ska åka redan 06:52 från Gröndal och ta Pågatåget 07:00, som tar en timme och stannar på varenda håla på vägen, jämfört med 07:33-tåget som tar 47 minuter och bara stannar i Lund, Landskrona och Ramlösa…

Varför är det så? Ska inte både appen och reseplaneraren jobba mot samma databas? Föreslå samma resor, eller ta hänsyn till närmaste station etc? Klura på den, Skånetrafiken!

Pinsamt, Mr Marabou!

Måndag 13 juni. Jag var på väg till Malmö från Helsingborg och satte mig i en helt vanlig kupé. Fällde upp datorn, satte i hörlurarssladden och satte igång en film eftersom tjejerna intill mig babblade. Tyckte ljudet var lite lågt, så jag höjde en aning. Sen en aning till. Efter ett par minuter kom en man från andra sidan gången fram till mig, pekade på datorn och nästan väste fram:
- Nu sänker du ljudet lite i den där!
- Oj, läckte ljudet ut? Självklart! blev mitt rappa svar och jag sänkte ljudet.
Jag tyckte det var pinsamt eftersom jag aldrig har ljudet så högt annars att det stör andra från hörlurarna, men tänkte inte mer på det den dagen. Men under resten av resan hörde jag knappt dialogen i filmen, ljudet var för lågt.

Tisdag 14 juni. Jag var på väg till Helsingborg från Malmö på morgonen och satte mig i tyst kupé. Eftersom jag inte hade sett färdigt filmen från igår, så fällde jag upp datorn, satte i ljudsladden och körde igång filmen. Men ljudet kom ut från datorn, inte hörlurarna! Kvickt kollade jag efter – jag hade pluggat in hörlurarna i mikrofoningången, inte hörlurs-utgången…
Plötsligt insåg jag varför mannen från igår var så arg, och började småskratta. Vilket gjorde att damen på andra sidan gången stirrade argt på mig… :-)

”Nästa gång ni träffar någon på Skånetrafiken…”

Söndag 2 januari. Dags att åka hem från Kalmar. Jag till Helsingborg, vännen till Malmö.
Vi åker in till Kalmar järnvägsstation och letar efter Skånetrafikens automat, som ska finnas här. Då är tanken att vi köper biljetter Alvesta – Helsingborg respektive Alvesta – Malmö och få våra 20 % rabatt tack vare JoJo. Skånetrafikens personal på Knutpunkten har ju lovat att det ska finnas en automat här.
Nope.
Vi går till SJ biljettkassa eftersom vi ändå ska köpa SJ-biljetter Kalmar – Alvesta. Vi frågar efter automaten.
”Det finns ingen, har aldrig funnits någon”, blir svaret.
”Men Skånetrafikens personal har sagt att de ska finnas en!”
”Ja, vi har hört det förut, men det är fel. Nästa gång ni träffar personal från Skånetrafiken får ni gärna säga det”.
Jahopp. Då är det bara att köpa SJ-biljetter hela vägen.
Min reskamrat köper sin biljett först, till Lund för då kan hon nyttja sitt pendlarkort sista biten. Pris: 361 kr, inkl 34 kr bokningsavgift.
Så köper jag min till Helsingborg. 375 kr inkl 33 kr bokningsavgift.
Alltså. Vi köper våra biljetter med 2 minuters mellanrum, till exakt samma tåg fast en hoppar av i Hässleholm och byter där (jag), en åker hela vägen.
Men jag betalar alltså en krona mindre i bokningsavgift fast jag har dyrare biljett.
Det är inte speciellt logiskt, det är inte ett fast pris och inte heller en procentsats på priset.
Jag får upprepa konduktörens ord på vägen till Kalmar:
”Det är lite olika…”

Vad vet du, vem vet vad?

Torsdag 30 december. Nu ska jag och en vän resa till Kalmar för att fira nyår. Jag från Helsingborg, vännen från Malmö – så ska vi mötas i Lund är det tänkt. Vi är förberedda och har varit på Skånetrafiken för att få information om vilka tåg vi ska ta för att kunna samåka så mycket som möjligt och nyttja våra rabattkort!
Enligt information från Skånetrafiken ska jag, helsingborgaren, kunna köpa biljett Helsingborg – Alvesta via Lund med mitt Skånekort, den sträckan ska med rabatt kosta ca 125 kr. Sista biten ska ske med SJ (fast det är samma tåg Malmö – Kalmar hela vägen med personalbyte i Alvesta, då SJ-personal går ombord).
Sista sträckan ska kosta runt 110 kr och den ska jag kunna betala ombord på tåget. Fine.
När jag väl kommer till Knutpunkten för att köpa biljett till Alvesta på Skånetrafiken, så går det inte – jag måste köpa två separata biljetter, en för 62,4 kr (rabattpris) och en Lund – Alvesta för 125 kr! Totalt alltså 187,5 kr!
Alternativet är att åka till Alvesta via Hässleholm för… 125 kr med rabattkort.
Dessutom vägrar personen i kassan sälja SJ-biljett för Alvesta – Kalmar till mig. Nej nej, den kan inte köpas på Skånetrafiken.
Men returbiljett till Helsingborg, det kan jag köpa i Kalmar med JoJo-kort för Alvesta – Helsingborg, för det finns en Skånetrafiken-maskin där.
Jag åker tråk-tåg till Hässleholm.
Där möter jag upp vännen från Malmö efter en halvtimmes försening.
Vännens historia är nästan lika irriterande som min.
I Malmö gick det hur bra som helst att på Skånetrafiken köpa anslutningsbiljett sista biten till Kalmar. Fast den biljetten är Lessebo – Kalmar. Skånetrafiken-biljetten vännen har gäller ända till Lessebo.

Nu till det roliga.
Vårt tåg är så försenat, att hade min vän verkligen behövt byta tåg i Lessebo, så hade hon missat det tåget. För vårt tåg gick såklart hela vägen till Kalmar.
Nu till det mindre roliga.
Någon station efter Alvesta kommer konduktören fram till mig (jag hade tidigare förklarat för den nye SJ-konduktören att jag behövde biljett sista biten).
Vad kostar biljetten? 110 kr? Nä! 215 kr! Och då tar SJ inte ut något ”ombord-tillägg…”
Vi ifrågasätter priset eftersom vi har fått annan prisinformation, svaret från konduktören blir kort och koncist:
”Det är lite olika”.

Eftersom SJ har hittat på att alla tågbiljetter ska vara personliga, så kunde inte min reskamrat köpa en till mig på det snällare (mer kompetenta?) Skånetrafiken-kontoret i Malmö.
Nåväl, vi kommer till Kalmar, lite försenade och upprörda över felaktig anslutnings- och prisinformation.

För er som säger ”men man kan köpa biljett på oresundstag.se”, så kan jag säga, ja, det kan man. Men inte med de anslutningar vi ville ha… reseplaneraren på oresundstag.se föreslår en rutt, bokningsmotorn en annan…